Fourteen

Idag har jag bara fjorton arbetsdagar kvar. Det blir en vecka sena pass, sen två veckor tidiga. Med en lång helg mitt i. Sen är det slut, finito. Aldrig mer. Som vanligt så trivs man allra mest på jobbet den här sista tiden, alla är extra snälla och roliga, man får beröm och det går bra för en. Man tänker att man kommer sakna allt, att det var inte så farligt ändå. Man blir rädd och tänker men nej, vad har jag gjort. Hur hade jag tänkt att detta ska funka. Flytta, till ett annat land, igen! Utan kontakter eller jobbsäkerhet. Det kommer nog sluta med att vi blir olyckliga, fattiga och kryper hem utan någonting kvar med svansen mellan benen till slut ändå. 

Men sådär har jag känt förut, många gånger. Rädslan, av att förlora allt. Skillnaden nu och då är att jag kommer åka med Andrew, vilket bara är ett STORT plus. Det kommer alltså bli bättre än de gångerna förr! Jag kommer inte vara ensam, jag kommer ha min bästa vän där. Vi kommer ha kul, fokusera på att göra det till en bra upplevelse. Och ja, skiter det sig får vi åka hem igen. Men det är inte världens förlust det heller. Fjorton dagar kvar nu, tre veckor. Sen en vecka till med förberedelser innan jag tar flyget till Sverige och firar jul, och stannar där i en månad helt själv utan Andrew. För att sedan, den 20de Januari, åka iväg igen. 

dailyEmma Carlsson